Devon Rexens historia. 

Devon Rexens genetiska uppbyggnad.

Devon Rexens päls består av hårlagen täckhår, stickelhår och underull (till skillnad från de andra rexmutanterna Cornish och German Rex som saknar stickelhår) men hårlagen är oftast abnormalt korta, ofullständiga och böjda.
Både stickelhår och täckhår verkar representeras av två olika typer av bastant tjocklek av hårstråna, dessa två hårlag är dessutom mer abnormala  hos Devonen än hos de övriga lockiga raserna. Hårstråna är mycket oregelbundna i diameter och har i egentlig mening en orimlig konstruktion för en total uppbyggnad av Devon Rex pälsen.

Oftast är hårstråna underutvecklade som om de har stannat av i ut växten från hårsäcken och därmed aldrig uppnått sin fulla längd eller så har de helt enkelt har brutits av. Att de oftast har brutits av stöds av mikroskopisk observation där hårstråna var för sig är hela d.v.s. inte splittrade eller delade något som inte har kunnat observerats hos någon av de andra Rex raserna.
Stickelhår och täckhår verkar därmed vara mycket skörare än övriga rasers hårlag och att oregelbundenheten i diametern av hårstråna ger en svagare brytpunkt tillsammans med hårstråets längd. Kattens tvättning med sin sträva tunga kan och vara orsaken till att håren bryts itu.
Sällan har en Devon Rex en full uppsättning av morrhår inte ens som nyfödd kattunge, men kan representeras av stubb med en del långa morrhår som omväxlande växer ut.
Med dessa fakta och den ibland snabba förlusten av päls är ett karaktärsdrag hos Devon Rexen som då och skiljer den från de övriga Rexarna.

Devon Rexen har en större benägenhet att ha kala fläckar speciellt på bröstet, magen och nedanför öronen ner mot bogen. Andelen av pälsmängd varierar och från individ till individ och ses som det genetiska arv och uppsättning som muterat fram Devon Rex rasen.
Densiteten och förmågan att återuppbygga pälsen hos Devon Rex efter fällning, är kanske något man som skall lägga till minnet vid avel då man ej vet om anlagen för pälsen är polygen. Oavsett om man avlar på välpälsade föräldrar djur kan anlaget för en sämre päls finnas också och vid avel av mindre välpälsade avelsdjur  kan välpälsade avkommor födas. 

I kattgenetiken är den genetiska koden för Devon Rex satt till, rere.
Vid parning av Devon/Devon blir alla avkommor Devon Rex. Vid användande av andra kattraser typ Abbysinier, Burma, Perser mm. mm blir alla avkommor släthåriga men bär det ressesiva anlaget för Devon Rex päls.
2004-08-22
Copyright/Design REX UNITED, SEPTEMBER 2002.  
All information hämtad från Roy Robinson, Genetics for Cat breeders 2nd edition

Rasbeskrivning Devon Rex

pub med tillstånd av Riina Matthiesen och Ellinor Elm

Kroppen är medellång och slank men ändå fast och muskulös. Bröstkorgen ska vara förhållandevis bred, vilket gör att katten framifrån sett ter sig en aning hjulbent. Benen är starka och tassarna små och ovala.

Svansen är lång.

Huvudet är kort, relativt brett och kilformat med framträdande kindben, kort nos och kraftig haka. I profil syns en markerad pannavsats, sk stop.

Ögonen, stora, ovala och något snedställda.

Öronen, mycket stora, breda vid basen, lågt ansatta och bör bäras något utåtvinklade. Uttrycket för tanken till en fladdermus.

Pälsen är lockig eller vågig och skall täcka hela katten. Den består nästan enbart av underull men rester av det yttersta pälslagret, täck- eller stickelhåren, kan finnas kvar hos vissa individer. Pälsen kan då kännas något sträv, framförallt på ryggen.
Alla pälsfärger är godkända (poäng ges ej för färg på utställning) och rasen förekommer i de flesta färgvarianter, inklusive agoutimönstring, silver, burma- och siamesutfärgning. Vita fläckar med varierande utbredning kan finnas.

Hårlag
Förutom på huvudet, där pälsen är mycket kort och släthårig, skall den korta pälsen ha väl knutna lockar eller vågor över hela kroppen. Alla tre hårstråtyperna skall förekomma (täck-mellan- och ullhår, och täckhåren brukar ge en sträv känsla över ryggen och svansens ovansida. Morrhår och ögonbrynshår skall vara krusiga.

Pälsstruktur
Täckhår: De förhållandevis grova, spjutformiga hårstrån som normalt täcker pälsens yta och skyddar den underliggande underpälsen från nötning och väta. Som synonym används även stickelhår.

Mellanhår: En i en normal kattpäls förekommande typ av hårstrån som är väsentligt tunnare än täckhåren men grövre än ullhåren. Mellanhåren är raka, utmärks av att de är bockade ca 8 mm under spetsen och har en ansvällning strax ovanför denna bockning. De har till uppgift att lyfta pälsen, så att luften kan nå ned i hårbotten.

Ullhår: De ytterst tunna och lätt vågiga hårstråna i en normal kattpäls. Hos raser med tunn slät- eller åtliggande päls ligger ullhåren närmast huden och är begränsade i antal. Ullhåren har till uppgift att isolera och värma huden genom att luften fångas mellan dem.

Skötsel och temperament
Devon Rexen är mycket lättskött! Den kräver ingen ansträngande pälsvård. Kärleksfulla smekningar brukar räcka för att göra pälsen fin. Klipp gärna klorna regelbundet och ha alltid en klöspåle tillgänglig så sparas både möbler och pengar. Öronen skall petas vid behov. Devon Rexen fäller mindre päls än "normalpälsade"! Katter men har även dom sina fällperioder. Badning av en devon görs endast om katten smutsat ner sig. Det är inte bra att "blaska" för mycket. Om man skall på utställning med sin älskling så kan det ibland vara på sin plats att bada katten med schampo, använd gärna då ett schampo lämpat för katter. Ex vis Tea tree oil schampo för katter vilket är snällt mot Rexen känsliga hud.

På grund av sin speciella päls så lämpar den sig som innekatt. Devon Rexen älskar värme och kan under dagen följa solens strålar som kommer in genom fönstret. Visst kan devon Rexen tycka om att gå på en liten sommarpromenad om det är så att man bor "lämpligt", det kanske inte är så lämpligt att släppa ut den i tätbebyggt område då risken är mycket stor att den förr eller senare försvinner eller förolyckas. Devon Rexens säregna utseende gör också att mindre nogräknade "djurvänner" kan stjäla katten. En innekatt lever ofta i 15 - 20 år och om man vänjer den vid att vara inne så har den heller inget behov av att gå ut förutsatt att den får den motion och stimulans den behöver genom lek inomhus.

Devon Rexen är en mycket social katt. Den är tämligen orädd och är lätt (som ungdjur) att sammanföra med andra katter. Den smälter lätt in i familjen och anpassar sig lätt till nya omgivningar. Den har en förmåga att charma de flesta genom sin kravlösa kärlek till människan och ligger till natten helst under täcket i din säng för att värma sig själv och sin tvåbenta vän. Att apportera hör ofta till favoritsysselsättningarna och "apportleksakerna" varierar från små papperstussar till stora kolor etc.

Devon Rexen är mycket sällskapssjuk och ser gärna att den har en kattkompis att fördriva tiden med om husse och matte jobbar hela dagen. Devon Rexen är en aktiv katt som älskar att vara med där det händer saker. Den har ofta en förkärlek till de som kommer och hälsar på. Allt som är nytt tycker en devon är spännande och är gärna där och undersöker.

Med en Devon Rex så har du aldrig tråkigt. Det är ingen soffliggare såvida inte du själv ligger där. Då vill den gärna ligga hos dig!

Text: Ellinor Elm

 

Devon Rex och myopati

Genom att göra denna film och information tillgänglig för alla, är det med förhoppning om att uppfödare/ägare världen över skall få bättre förståelse hur denna sjukdom/defekt ser ut och om möjlighet att avdramatisera sjukdomen/defekten som sådan och ge stöd för uppfödare/ägare att bidra med stamtale information till Devon Rex Databasen (www.pawpeds.com), speciellt detalier angående kattungar/katter från visaa kombinationer. Dessa kattungar/katter behöver inte vara drabbade av myopati utan lik väl är det viktigt, om inte viktigare, att ha detalijer om att inga drabbade kattungar(katter fötts.

Allt för länge har detta ämne varit dolt och undangömt och enbart varit tillgängligt för få. Det är dags att informationen tas fram och görs tillgänglig för oss alla. Att vi hjälps åt utan gränser i ett försök att eliminera denna frutansvärda och hjärtskärande sjukdom för alltid. Även du vill väl att inga fler kattungar/katter drabbas. Vill du inte hjälpa till?

Det finns ingen chans att bota denna sjukdom och idags läget heller ingen möjlighet att identifiera bärare via DNA.

Att föra bok om kulldetaljer/stamtavlor är viktigt för alla uppfödare, detta för att få kunskap om linjer och att möjligheten att använda databsen som redskap att göra "bra" kombinationer för framtiden. Databasen är ett kraftverktyg som är möjligt tack vare uppfödare/ägares vilja att deltaga med information, då speciellt information om drabbade kullar/katter.

Om drabbade kattungar föds är det viktigt att förstå att det är inte nödvändigt att rusa iväg och kastrera föräldrardjuren då dessa är ovärderliga inom ett testparnings program, det som är det enda verktyg vi har idag för att om möjligt utesluta/avgöra vilka katter som kan anses vara "säkra" katter att fortsättas att användas inom aveln.. Testparning är inget arbete utan problem men det finns uppfödare världen över som mer än gärna ställer upp med sin erfaternhet och kunskap i ett sådant testparnings program.