Kallibunker
(Artikeln tagen ur Cat Fancier´s Almanac.)
Av Dan Petty Översättning Anette Haney
Det var den 21 Juli 1950 för att vara exakt, i Bodmin Moor i Cornwall,
England som Nina Ennismore upptäckte en ovanlig kattunge i hennes sköldpadd
och vita katt "Serenas" kull. En liten cremefärgad hane täckt
med täta rader av små lockar som gav honom utseendet av ett miniatyrlamm.
Allt eftersom kattungen växte så förändrade sig han mer drastiskt jämfört
mot sina kullsyskon; i stället för en stadig kropp och runt huvud typiskt
för en brittisk korthårshuskatt så hade "Serenas" kattunge
en slank finlemmad kropp med långa ben, ett smalt huvud, enorma "fladdermusöron,
och en lång pisksnärtssvans. Mrs. Ennismore visste inte riktigt vad
hon skulle göra med denna lustiga varelse men beslöt att han kunde bli
en bra sällskapskatt så hon tog honom till veterinären för att kastrera
honom. Om det inte varit för att veterinären insåg att denna katt var
något alldeles speciellt så hade nog Cornish Rexrasen aldrig blivit
till.
Mrs. Ennismores veterinär rådde henne att konsultera brittiska genetikern
A.C. Jude om Kallibunker, som den ovanliga lilla katten hade döpts till.
Dr. Jude såg att Kallibunker var en ren mutation, och föreslog att Kallibunker
skulle paras med sin mamma för att bevara detta utseende. Som väntat,
blev det två lockiga kattungar ur en kattkull av tre. Eftersom Mrs.
Ennismore hade varit uppfödare och utställare av Rexkaniner och var
van vid en liknande mutation med möss så satte hon det i samband med
pälstyperna och den nya kattrasen fick heta Rex. Kallibunker blev testavlad
med Burmor, Siameser, och andra brittiska korthårshuskatter, och mutationen
visade sig vara recessiv. Vidare avelstester bland Kallibunkers avkommor
bekräftade att två lockiga katter producerade enbart lockiga avkommor.
När Life magazine publiserade en kort artikel och foton av Kallibunker
och en av hans kattungar 1956, blev kattälskare runt om i världen uppmärksammade
på denna komplett nya ras. Följande år importerade Franches Blancheri
från Kalifornien två Rexkatter från Mrs. Ennismore: en röd tabby son
- Pendennis Castle – och ett blå barnbarn - - Lamorna Cove (som hade
blivit parad med sin far, "Poldhu", innan hon sändes från
England). Fastän han var frisk och sund blev han aldrig använd som avelshane,
men Lamorna Coves första amerikanska kull innehöll 4 kattungar, två
av dem blev grunden till i stort sett varje Cornish Rexlinje i USA.
Den blå-och vita hanen "Marmaduke" köptes av Helen och Walter
Weiss och blev far till hela Daz-Zlinglinjen. Den blå-och vita honan,
Diamond Lil of Fan-T-Cee köptes av Peggy Galvin och parades med en blåmaskad
Siames. Den maskade genen etablerades tidigt i förgskalan men blev inte
accepterad i tävlan förrän 27 år senare!
Medan Rexen fortplantade sig i USA så var det en helt annan historia
i England. Nina Ennismores pengar för avelsprogrammet började ta slut
och Rexprogrammet sänkte henne finansiellt. 1956 gjorde hon sig av med
ett antal katter, där i bland Kallibunker (därför att han konstant slogs
med en annan hane) och hans hona Serena. Antalet avelshannar i hela
England var reducerat till två – Poldhu (en fertil blå-crème) och Sham
Pain Charlie. På grund av Poldhus ovanliga färg (för en fertil hane),
tog en veterinär ett vävnadsprov för vetenskaplig undersökning och katten
blev då kastrerad av misstag. ironiskt nog försvann inte bara Poldhus
virilitet , det gjorde också vävnadsprovet! Det lämnade bara en enda
avelshane kvar i England att bevara rasen. Således , när Helen Weiss
(Daz-Zling) kontaktade Mrs. Ennismore för avelsbas, så fanns det inget
att få. De amerikanska rexarna hade blivit utparade med Siameser, Amerikanska
korthår, Burmeser, och Havanna Browns. Fastän detta bevisade sig vara
ett kortvarigt hejdande av utvecklingen i typ så gav den en bred genetisk
bas att bygga en ras på.
1960 upptäckte Beryl Cox i Devonshire i England en hankattunge med lockig
päls och ett älvliknande ansikte bland hemlösa katter i ett fält nära
hennes hem. Hon adopterade katten som sällskapskatt och döpte honom
till "Kirlee" och brittiska kattvänner trodde att en annan
utparning hade blivit funnen för att förnya rasen. Men när Kirlee parades
med lockiga avkomlingar från Kallibunker så fick alla kattungar helt
normala raka pälsar. Kirlee erkändes som en annorlunda rexmutation bärande
den s.k. Gen II och Kallibunker och hans avkommor fick senare Gen I.
Efter att många av dessa normalt pälsade kattungar kom med i Gen I :s
avelsprogram så höll rexuppfödarna med om att inte upprepa en Gen I
– Gen II-parning. Kirlee fortsatte med en distingerad karriär som grund
för Devon Rexrasen.
Under tiden i USA hade en odd-eyed calico med en lockig päls dykt upp
vid ett av Kaliforniens katthem. Hon hamnade hos Bob och Dell Smith
(Rodell Cattery), som snabbt döpte henne till Mystery Lady of Rodell.
Mystery Lady parades med Fan –T-Cee Blue Boy, en rexhybrid, son till
Diamond Lil of Fan-T-Cee. När parningen resulterade i en kull med rakpälsade
kattungar antog man att Mystery Lady inte var en Gene I mutation. Faktum
var, att kullen utmanade alla odds. Följande parningar med kattungarna
och med Mystery Lady bevisade att hon och kattungarna bar på Gen I och
hon blev grunden till Rodell-linjen som ligger bakom många av dagens
Cornish Rex.
1962 började CFA registrering av rexkatter och, passande nog så blev
den första registrerade Marmaduke of Daz-Zling. De upphöjdes till championstatus
två år senare och både Gen I (Cornish) och Gen II (Devon) tävlade i
samma klass , man använde en standard som var till fördel för Gen I.
1984 så delade man äntligen upp Gen I och Gen II i olika raser och döpte
om dem till Cornish Rex respektive Devon Rex. Den första Rex Grand Champion
blev GC Fan-T-Cee Fangio of Rodell, en blå hane. Men den som fick titeln
National Best of the Breed detta år blev GC Daz-Zling Great White Father,
en gyllenögd vit hane, en annan nyckelfigur i den amerikanska cornish
rexstamtavlan. Den första nationella rexsegern kom1970-71 års utställningssäsong
när en kopparögd vit hona, GC KatzenReich´s Bianka, blev CFA´s 4:e Bästa
Katt. Ingen annan rex har överträffat den placeringen.
Cornish Rexens popularitet beror huvudsakligen på dess egenskap av ett
unikt utseende. Pälsens fina vågor drar genast till sig uppmärksamhet
och rasens ovanliga utseende tilltalar mycket de individer med en "avant
garde" smak. Men pälsens vågor är inte bara en unik karaktär. En
normal kattpäls innehåller tre distinkta hårtyper: de långa, täckhåret,
finare mellanhår och fjunigt underhår. Cornish Rexen saknar helt täckhåret.
Det ger pälsen en mjuk och silkig känsla – tvärt emot utseendet – det
måste tas på för att uppskattas. Ironiskt nog, så brukade tidiga uppfödare
i England föredra att framhäva känslan av pälsen mot dess vågor och
faktiskt så valde man katter med tät päls och lite vågor. Deras första
rasstandard gav inga poäng alls för vågor. Det var de amerikanska uppfödarna
som ändrade kurs och framhävde pälsens vågor.
Denna sammetslena päls täcker en kropp så finlemmad att den ser ut som
att vara porslin, men känns mer som hårda muskler inslagna runt en stålkropp.
Den smala whippetliknande kroppen ger en vink om rasens höga aktivitet,
och den lekfulle rexen älskar att möta upp till dessa förväntningar.
Detta är en katt som sannerligen lever i tre dimensioner, fordrar mycket
yta att leka på och att springa på. När en Cornish Rexförsäljning inte
fungerar är det vanligtvis för att de nya ägarna inte var förberedda
på denna katts intensiva aktivitet. Denna aktivitetsnivå tjusar i alla
fall de flesta människor.
Lägg ihop detta med Cornish Rexens personalitet och du har en vinnande
kombination. Cornish Rexägarare brukar ofta kalla dem "Velcro kitties"
(Kardborreungar), inte för deras päls utan för deras intensiva längtan
att krypa upp och gosa och ligga tätt, tätt intill sina ägare. Denna
ras älskar att vara i mitten av alla händelser, och de är vanligtvis
där deras ägare är; med andra ord , de följer sina ägare som hundvalpar
och blandar sig i (oinbjudna) allt möjligt som pågår. De är extremt
intelligenta och man kan titta på dem och nästan se hur de små hjulen
snurrar i deras små huvuden. Det har myntats en ny beskrivnig för Cornish
Rexen – en skojare i päls.
Trots sitt sköra utseende så är Cornish Rexen en stark ras. Tack vare
de amerikanska uppfödarna klokhet så började de att föda upp med en
sund genetisk bas och det fanns inga rasrelaterade hälsoproblem. Uppfödare
som har jobbat med andra raser finner en stor glädje i cornish-honorna.
De behöver generellt sett ingen hjälp vid födslar. De flesta är helt
nöjda med att föda sina kattungar själva , medan andra tåligt väntar
på sina ägare att komma hem och övervaka förloppet. Kattungarna är väldigt
små vid födseln och väger c:a 100 gram, och så fort som de har torkat
så är deras små vågor synliga. De försvinner ofta efter en c:a en vecka
men återkommer någonstans mellan 3 till 9 månaders ålder. Kattungarna
är brådmogna och öppnar sina ögon från c:a 5 dar och står på sina ostadiga
små ben vid 10 dagars ålder. Deras ansikten är vanligtvis i deras mammas
matskål vid 1-månadstrecket.
Cornish Rexens aptit är legendarisk. Eftersom deras aktivitetsnivå är
så hög så behöver de mycket bränsle för att underhålla dem. Många uppfödare
låter sina rexar ha fri tillgång till mat utan att deras katter har
får några viktproblem. Andra rexar ser en skål med mat som en utmaning
att besegra och slutar inte äta förrän varenda smula är borta. En Texasuppfödare
berättar om en händelse när en av hennes rexar lyckades ta sig in i
skåpet där alla påsar med kattmat förvarade. Katten hittades senare
medvetslös och proppmätt högst upp i en kattmatspåse, med halväten mat
fortfarande i sin mun. Deras aptit är inte bara begränsad till kattmat
heller. Nästan alla är allätare, varje med en favoritgrönsak (vanligtvis
bönor, ärtor, majs eller broccolli) och många har en svaghet för frukt
(vanligtvis äpplen och bananer).
Man kan tro att Cornish rexens höga aktivitetsnivå och enorma aptit
är ett tecken på att de bränner ut sig snabbt men inget kan vara så
långt från sanningen. Cornish Rexen har en lång livstid och är beslutna
att ta ut så mycket glädje som möjligt av varje stund. En rex bör leva
upp till 15 år och det är inte ovanligt alls att de blir över 20 år.
CH Blu Sprs Susanna blev 23 år och en annan Blue Sprs rex har passerat
de 20 och är fortfarande "still going strong". Cornish Rexen
blir kanske gamla men de verkar inte växa upp. Katter som är långt över
tonåren leker ofta som kattungar flera gånger i veckan. De tappar aldrig
livsglädjen. Vad som helst som inte är fastspikat eller fastklistrat
kommer sannerligen att bli en rexleksak och du upptäcker dessa saker
långt ifrån deras ursprungliga plats och på de mest ovanliga ställen.
Vanligtvis så tröttnar inte rexen på en speciell leksak; de hittar bara
något annat som är mer intressant. De går igenom flera av dina ägodelar
innan det är dags för deras middagstupplur. Att leva med en Cornish
rex betyder att du måste göra ditt hem barnsäkert…hela vägen upp till
taket!
Cornish Rexen har kanske startat som en liten ras , men har snabbt blivit
en betydeksefull ras inom CFA. De har varit den största eller andra
största korthårsrasen representerad på de senaste CFA internationella
Cat Shows. Rexklasserna på utställningar runt om i landet är generellt
sett ganska konkurrenskraftiga och klasserna är större än de var för
10 år sedan. Man har fått fram 12 st National Winnerskatter och ett
stort antal Distinguished Merit (DM) – katter, De finns med på fotografierna
i denna artikel. En del av dessa katter har som grädde på moset producerat
långt över det önskade antal av Grand och DM-avkommor som behövs för
att uppnå detta ärofulla status. GC Keltys Kum Kashu of Ridgways har
avlat 24 st. Grand-avkommor, mer än någon annan Cornish Rexhane hitills.
Det är jämt mellan de ledande DM:s honorna, med GC Heatwaves´s Vendetta
och CH Milagto´s Lady O´The Night, de har båda producerat 10 st. men
med denna långlivade ras så kommer nog inte detta att stå sig så länge.
Dagens livsstil passar Cornish Rexen som handsken och det är troligt
att den kommer att öka i popularitet. Med liv betyder "på gång"
för många nänniskor, ett husdjur med litet underhåll passar lätt in
i bilden. Med Cornish Rexens saknad av täck-och mellanhår så finns knappt
inte några problem med hårfällning och deras ypperliga fysik betyder
sundhet. De är inte blyga när det gäller att pocka på uppmärksamhet,
men de tynar heller inte bort av när någon inte är i närheten. Kort
och gott, de bästa kvaliteterna hos ett husdjur finner man hos Cornish
Rexen. Ja, år 2000 ser mycket lovande ut för denna ras. Man kan faktiskt
säga att det ser gyllene ut.
Jag vill ta tillfället i akt och hylla alla dessa Cornish rexuppfödare
som var före mig. Det var tack vare deras hårda arbete och sunda bedömningar
som denna ras är den succe som den är i dag. Nina Ennismore och brittiska
kattvännen Brian Stirling-Webb bidrog till grundandet av rasen..Walter
och Helen Weiss, Fran Blancheri, och Bob och Dell Smith bidrog till
att bevara den. Uppfödare, alldeles för många för att kunna räkna upp
– men varenda bit är viktig – bidrog med att förfina rasen till det
magnifika djur det är i dag.
Utan detta hårda arbete och hängivelse från alla dessa människor, så
hade denna artikel inte blivit vare sig möjlig eller relevant. Dagens
rexägare är skyldiga dem en skuld som vi aldrig kan betala, så varje
Cornish Rex som vi ställer på domarbordet får gälla som en hyllning
till dem.
|