av
Ellinor Elm
En katt har rätt till att få:
1. mat
2. friskt vatten
3. kärlek och trygghet
4. värme
5. sällskap, helst av en annan katt
6. vara inne när den vill
7. veterinärvård om det skulle behövas
8. slippa få kull på kull på kull, som hona
9. slippa leta honor mil efter mil efter mil, som hane!
Denna artikel vänder sig till dig som vill bli en
seriös uppfödare av katt! Du som vill ta kattungar efter din
hona bara för att honan är så gullig eller för att
kattungar är såååå söta bör kastrera
sin/sina katter omgående och inte göra sig besvär med
att avla! Det krävs mer än så för att börja
reproducera katter vare sig det gäller huskatter eller raskatter.
Att medvetet avla på huskatter och sedan sälja
dem för ex vis 25 öre tassen finner jag inget försvar för
då det finns en enorm mängd hemlösa katter i vårt
land som just kommit till på detta sätt. Många av våra
huskatter är okastrerade och förvildade och får kattungar
"till höger och vänster" utan någon kontroll
alls. Du behöver inte vara orolig för att huskatten kommer att
bli utrotad, det finns gott om dem, men vi behöver ju inte medverka
till att det blir ännu fler som får sitta och frysa kalla nätter
under en bil eller i bästa fall i någon gammal lada eller under
något hus!
En vädjan till dig som har en huskatt som får
gå ute är - Kastrera din katt, vare sig det är en hona
eller en hane! Sluta skyll på "grannen" att de inte ger
sin hona p-piller eller vice versa, att de inte kastrerat sin hankatt!
Din katt är ditt ansvar!
Kattens status måste höjas för att människan
skall ta hand om den på ett värdigt och kärleksfullt sätt.
Vi har ingen rätt att föda upp kattungar som inte kan få
ett kärleksfullt hem. Vi har heller ingen rätt att "kasta
ut" en katt i kyla och rusk bara för att vi inte står
ut med eller inte har lust att ha en toalåda inomhus.
Den som lever i tron att katter kan ordna sin mat själv
lever i fel århundrade. Om vi jämför 1800-talet med 2000-talet
där vi är nu så var det ett paradis matmässigt för
en katt! Då var inte sophämtningen så effektiv som den
är nu. Det fanns gott om slaskhögar och dynghögar som drog
till sig massor med möss och råttor, och det är väl
välkänt att det är "mums" med råtta för
en katt!
Hur blir jag då en seriös kattuppfödare?
Innan du går vidare i dina avelsplaner och köper en -eller
parar din -avelskatt så bör du ta ställning till om du
är beredd på att ta ansvar för en kull kattungar och det
"besvär" som är runt omkring?
Att ta ansvar för sin kull och uppfödning innebär att Du
har
* Syfte/mål
* Kunskap
* Utrymme
* Tid
* Pengar
* Tålamod
* Efterfrågan
Vad är syftet med din avel?
Vad har du för mål? Man måste planera sin avel och många
gånger kanske tänka 2-3 generationer framåt. Vad vill
du satsa på? Vill du specialisera dig på en färg eller
är det något annat som känns viktigt för dig? Detta
måste du ha klart för dig innan du väljer avelsdjur och
kör igång! Rådet är att inte bli alltför avancerad
i sina önskemål i början av uppfödarkarriären.
Nu behöver du kunskapen!
Det är mycket som ryms under denna rubrik! Kunskap är A och
O när du bedriver avel. Först och främst så bör
du ha kunskap om rasen som du skall avla på. Kunskap får du
bland annat genom att läsa böcker om kattavel, gå på
seminarier som brukar anordnas via kattklubbar samt genom kontakt med
andra uppfödare. Denna kunskap ger dig möjlighet att kontrollera
stamtavlor och få information om ev. defekter etc på de aktuella
katternas förfäder tex. Det är väldigt bra att ha
en erfaren uppfödare som "mentor" när du skall starta
din karriär som uppfödare.
Har du redan en raskatt som du skulle vilja använda så bör
du ändå ta reda på om dennes stamtavla är ok och
att katten du har lämpar sig för avel. För dig som inte
har någon raskatt än så föreslår jag att du
väljer en ras som inte är för svår när det gäller
avel.
Börja inte med en ras som är liten. Välj en ras som är
väl inarbetad. Det är viktigt att det finns en ordentlig avelsbas
(gott om avelsdjur, både honor och hanar). Rasen du väljer
bör också passa dig som person. Gå med i en kattklubb
samt en rasring som representerar just Din ras. Kattklubbarna är
öppna för alla raser men det finns klubbar som har specialiserat
sig på vissa raser. Skaffa dig nu så mycket kunskap som du
kan om rasen du är intresserad av. Information av olika de slag kan
du hitta på bibliotek, internet, kattklubbar, rasringar samt hos
andra uppfödare.
Ha inte för bråttom när du skall välja ras och så
småningom ett bra avelsmaterial. Du måste vara noggrann när
du väljer avelsdjur. Först och främst så bör
du ju ha ett avelsdjur med bra stamtavla. Att det finns en massa Champion
katter och Europa Champion katter i stamtavlan behöver inte innebära
att katten lämpar sig till avel, så låt dig inte luras
av det. När du tittar på en stamtavla så kan du många
gånger hitta både syskonparningar och mor- och sonparningar.
Detta ser inte så snyggt ut i en stamtavla. Att stamtavlan ser ut
så kan bero på flera orsaker så som okunskap hos uppfödaren,
sk tjuvparning eller kanske är det en medveten parning?
En medveten närbesläktad parning kallas för linjeavel.
Linjeavel innebär att du går tillbaka på vissa linjer
för att ex vis förstärka speciella egenskaper så
som utseende etc. Det uppfödaren inte tänker på kanske
är att du även förstärker fel och brister och ökar
risken för allvarliga defekter.
Linjeavel kommer jag inte att gå in på här då det
inte är något som du skall ge sig in på som nybörjare.
På vissa raser som tidigare är mycket inavlade är linjeavel
inte alls att rekommendera. Det krävs många års erfarenhet
om du skall bedriva en sådan avancerad avel. Det finns de som "skyler
över" sina otillbörliga parningar också med att kalla
det för linjeavel och ibland för tjuvparning. Dessa personer
har jag inte har något till övers för.
Du skall absolut inte köpa en katt bara för att du tycker synd
om den eller för att den är söt för att sedan avla
på den. Skriv upp fördelar och nackdelar som du "dyker
på" och försök att sammanfatta allt i lugn och ro
så ska du se att du börjar känna dig redo att starta din
"karriär" som kattuppfödare.
Då var det dags!
Att para två katter är alltid en chansning då vi inte
har möjligheten att känna till alla möjliga kombinationer
som kan bli. Det är viktigt att föräldraparet inte är
alltför närbesläktat med varandra om du är mån
om att få friska och starka kattungar. Att hitta en lämplig
hane till din hona kan du få hjälp med hos andra uppfödare
samt hos din kattklubb och en eventuell rasring.
Det går aldrig att helgardera sig mot medfödda ärftliga
defekter men det är viktigt att du ser till att du har ett så
bra utgångsläge som möjligt för att minska riskerna
för att det ska "gå på tok"!
Kunskap om dräktighet och förlossning skall du också ha,
och denna information bör du känna till innan du parar din katt.
Hur mycket krävs det av mig som uppfödare?
Många tror att katterna sköter allt själva när det
gäller parning, förlossning samt uppfödning (matning) av
de små kattungarna. Har du denna övertygelse så har du
fått allt om bakfoten. De flesta kattor klarar sig själva vid
förlossning etc men många har problem både vid förlossning
samt med att ta hand om sina kattungar i och med att vi "avlat"
bort en del instinkter. Människan har tagit in katten i sitt hem
och gjort den till ett tamdjur. Vi har bestämt/bestämmer när
den skall ha ungar och då ligger ansvaret på oss människor
och inte på katten. I och med att vi "lagt oss i" kattens
reproduktion och många (alltför många) gånger sysslat
med inavel både medvetet och omedvetet så har vi faktiskt
avlat bort en massa viktiga instinkter hos katten. Dessa instinkter kan
vara avgörande för en kull kattungar om den skall överleva
eller inte.
I det vilda livet så bryr sig inte honan om ifall hanen har "svag
haka", välplacerade öron eller bra bottenfärg i pälsen.
Honan parar sig med någon som hon tycker är lämplig. En
sådan kandidat har troligen en stark personlighet och uppvaktar
honan på ett trevligt och charmigt men bestämt sätt. I
det vilda har honan ett sk naturligt urval av hanar och har därför
möjlighet att hitta en lämplig kandidat. En honkatt tar inte
alltid första bästa hane som kavaljer! Katter har precis som
vi människor en viss urskiljning på vem som är lämplig
eller inte. En katthona ute i det vilda kan få ungar med flera hanar.
Detta är en fantastisk helgardering för att säkerställa
att det kanske i alla fall blir några livskraftiga ungar. Detta
är strängt förbjudet inom raskattsaveln då du är
skyldig att se till att det bara finns en hane tillgänglig vid parning
så att det inte finns några tvivel om vem som är pappa
till kattungarna.
Ibland händer det ändå att uppfödaren tar hem honan
från parning tex och tror att honan löpt färdigt och så
kommer katteriets egna hane och ser till att få sprida sina gener
och vips så har du kanske en kull med två fäder. I sådana
fall kan du DNA testa de katter som är aktuella för att fastställa
faderskapet och du kan då efter en sådan test få riktiga
stamtavlor på sina katter.
Hur vet jag vilket kön det är?
Enklaste är ju att titta kattungen i rumpan men ibland kan du faktiskt
få problem, speciellt om du har en katt som är mycket pälsad.
Sen beror det lite på vilken ras du har. Det finns tex raser där
honan kan ha ett väldigt långt avstånd mellan slidan
och anus medan andra raser ser mer "normala" ut, dvs att de
följer normen för hur det brukar se ut. Vissa honor har också
en väl utvecklad slida så att det ser ut som om hon har en
liten pung. Nu hör det till ovanligheten. I vanliga fall har hanen
ett längre avstånd mellan anus och "kisshålet"
som är runt på en hane. En hona har kortare avstånd mellan
anus och slida och slidan brukar faktiskt vara formad som en liten springa.
Stöter du på problem brukar det alltid finnas någon att
fråga. Det kan bli fel ibland och jag vet till och med veterinärer
som har könsbestämt fel, så sånt händer även
den bästa.
Men färgen då?
Nu kommer vi till något som kan bli ett stort problem. Tro mig,
jag har varit där i "färgträsket" många
gånger. Solida färger hos katten såsom Svart, Blått,
Choklad, Lila, Röd och Creme kan du för det mesta vara tämligen
lätta att se men så lägger vi till lite silver och sen
lägger vi på lite mönster och så lite vitfläck
eller kanske mycket vitfläck och så som pricket över i:et.............
siammaskad, tonkanes eller burmafärg. Är du riktigt vågad
så parar du en sådan katt som är höggradigt vitfläcksmaskad
med en vit katt som du inte har en aning om vilken färg den döljer
och som dessutom kanske har en massa överraskande anlag, ja då
kan det bli en riktig överraskning. Ett råd är att du
skall inte para på färger mer än att du klarar av att
färgbestämma sina katter själv. Det är ju lätt
att säga när katten kan bära på en massa gener så
som mask och dilution tex. Men du kan ju vara så noggrann som möjligt
med de anlag som du känner till. Agouti (mönster) tex är
ett anlag som är dominant och någon av föräldern
måste vara mönstrad för att kattungarna skall kunna bli
mönstrad. Silver nedärvs likadant, dvs att det anlaget är
dominant och det räcker med att en av föräldrarna är
silver för att avkomman skall bli det. Silver är också
ett anlag som kan kräva tid för att mogna, dvs att det kan dröja,
ibland upp till ett år innan du kan se att katten är silver.
Vissa katter visar inte ens sitt silver men lämnar silverungar.
För att underlätta din "karriär" som uppfödare
så är rådet att inte blanda för mycket. Visserligen
är vifläcksmaskade katter jättesöta men hur lätt
är det att färgbestämma en katt med beteckningen as 21
32 01. Alltså blåsilveragoutitonkanes och vit och det vita
är då en vanteckning. dvs höggradigt vitfläckad.
Du har om du har "tur", en pigmenterad svans samt en eller två
fläckar vid öronen att gissa dig till kattens färg. Att
sen para en sådan med en helvit...... då är du helt ute
och cyklar. De vita avkommorna kan alltså vara små "färgbomber"
och problemet är ett faktum. Vad blir det för färger??
Just det här ämnet vad gäller färg och färggenetik
är så enormt stort och skulle ta många sidor i denna
artikel så jag lämnar det till framtiden. Rådet är
att som nybörjare försöka satsa på solida färger
och inte blanda in för mycket. Målet är ju inte att du
som uppfödare skall föda upp en massa färgranna katter
utan målet torde vara att du skall föda upp friska och sunda
katter. Många kan tycka att det är ointressant vilka färger
katterna har då det inom rexaveln tex är tillåtet med
alla färger och de tävlar inte i färg på utställningar
(inte än i allafall). Men det kommer en dag då det kanske blir
så och dessutom så vore det trevligt om du har en möjlighet
att registrera sina kattungar med rätt färg från början.
Stamtavlorna är ofta en vägledning för framtida avelsarbete
där du skall kunna utröna vilka färggener bla som kan vara
möjliga tex.
Skrämd eller Peppad?
Om du fortfarande tror/tycker att detta är något för dig
så är det bara att sätta igång. Försök
att vara grundlig och framförallt. Var öppen och beredd inför
det mesta för faktum är att det kan i pricip hända vad
som helst när du föder upp kattungar.
Trots att det är mycket att lära och kan ibland vara tufft så
är det faktiskt vansinnigt roligt att föda upp kattungar. Det
kostar ..... ja men det gör ju alla hobbies, eller hur?
|